En störning som karakteriseras av en bestående, lätt förhöjd grundstämning, ökad energi och ökad aktivitet. Patienten har oftast en uttalad känsla av välbefinnande och av fysisk och mental effektivitet. Ökad utåtriktning, pratgladhet, överdriven förtrolighet, ökad sexualdrift och nedsatt sömnbehov föreligger ofta men inte till den grad att det allvarligt påverkar arbetsförmågan eller är socialt komprometterande. Irritabilitet, fåfänga och tölpaktigt beteende kan ibland ersätta den mera vanligt förekommande euforiska fryntligheten. Störningarna i stämningsläge och beteende åtföljs inte av hallucinationer eller vanföreställningar.