Dissociativ stupor diagnostiseras på basen av uttalad minskning eller total frånvaro av kroppsliga rörelser som normalt står under viljans kontroll och normala reaktioner på externa stimuli som ljus, ljud och beröring. Undersökning och utredning ger inga bevis för någon fysisk orsak. Däremot finns ofta positiva tecken på psykologiska orsaksfaktorer i form av nyligen genomgånget trauma eller belastning.