Denna störning uppvisar betydande kulturella variationer. Två huvudtyper förekommer och de överlappar varandra. Vid den ena formen är det dominerande symtomet klagomål på ökad uttröttbarhet efter mental ansträngning, ofta i förening med nedsatt arbetsprestation eller nedsatt förmåga att utföra dagliga göromål. Den mentala uttröttbarheten beskrivs oftast som obehaglig påverkan av distraherande tankar eller minnen, koncentrationssvårigheter och ineffektivt tänkande. Vid den andra typen ligger tyngdpunkten på kroppslig eller fysisk svaghet och utmattning efter minimal ansträngning. Detta åtföljs av muskelsmärtor, muskelspänningar och svårigheter att slappna av. Vid bägge formerna finns en mängd andra obehagliga förnimmelser såsom yrsel, spänningshuvudvärk och osäkerhetskänslor. Oro över minskat fysiskt och psykiskt välbefinnande, irritabilitet, anhedoni och olika grad av lättare nedstämdhet och ångest är alla vanliga fenomen. Sömnen är oftast störd i den initiala och mellersta fasen men hypersomni kan också förekomma.